French Impressionist Painter, 1841-1919 French painter, printmaker and sculptor. He was one of the founders and leading exponents of IMPRESSIONISM from the late 1860s, producing some of the movement's most famous images of carefree leisure. He broke with his Impressionist colleagues to exhibit at the Salon from 1878, and from c. 1884 he adopted a more linear style indebted to the Old Masters. His critical reputation has suffered from the many minor works he produced during his later years.   Related Paintings of Pierre-Auguste Renoir :. | By the Water, | Photo of painting Garden Scene in Britanny. | Madame Monet auf dem Divan | On the Terrace | Jules le Coeur et ses chiens dans la foret de Fontainebleau |
Related Artists:
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).
BADALOCCHIO, Sisto
Italian Baroque Era Painter, 1585-ca.1619 Italian painter and etcher. His formation as an artist took place within the Carracci circle. According to Malvasia, he may have attended the Carracci Academy in Bologna, before returning to Parma in 1600 as the pupil of Agostino Carracci when the latter entered the service of Ranuccio I Farnese, 4th Duke of Parma. After Agostino's death in 1602, Badalocchio and his fellow pupil Giovanni Lanfranco were sent by the Duke to Rome in order to complete their training in the studio of Annibale Carracci, who was then working in the Palazzo Farnese. Badalocchio remained with Annibale until the latter's death in 1609. He participated in most of the projects that occupied the studio assistants during those years, such as the frescoes on the walls of the Galleria in the Palazzo Farnese and those previously in the Herrera Chapel in S Maria di Monserrato, Rome (now detached and divided between Madrid, Prado, and Barcelona, Mus. A. Catalunya), although his precise share in them is still debated. His first signed works are etchings, one (1606) after the antique sculpture of the Laokoon (Rome, Vatican, Mus. Pio-Clementino) and 23 (1607, part of a series of 54 executed in collaboration with Lanfranco) after Raphael's frescoes in the Vatican Logge; they reveal the romanizing character of his training. Yet his independent paintings of this early period reveal the influence of Lanfranco, which was to last throughout his career; the lively play of light and shade suggests his allegiance to Emilian art.
Robert Dodd
English Painter, 1748-1816, English painter and engraver. He exhibited at the Society of Arts from 1780 and at the Royal Academy, London, from 1782 to 1809. He had gained some reputation as a landscape artist by 1771 but soon concentrated on marine scenes. He became a ship portraitist and above all a prolific recorder of naval actions in the American and French Revolutionary wars such as the Sinking of the 'Vengeur de Peuple' at the Battle of the Glorious First of June, 1794 (1795; London, N. Mar. Mus.). He was also praised for his handling of storm scenes, notably a series depicting the loss of the Ramillies in the West Indies hurricane of September 1782 (1783-5; London, N. Mar. Mus.). His work was engraved by others but he also executed over 100 plates himself, mostly in aquatint, including views of the naval dockyards at Chatham, Woolwich and Deptford and also of the Thames at Blackwall and Greenwich, the last-named based on his oil painting of 1792 (London, N. Mar. Mus.).